Diskriminering och bristande bemötande av barn med ADHD i samhället är tyvärr ett allt för vanligt problem. Dessa barn kämpar ofta för att få sina unika behov tillgodosedda, och möts ibland av fördomar, okunskap och oförståelse från omgivningen.
I skolan kan diskriminering ta sig uttryck på olika sätt. Ett barn med ADHD kanske ständigt blir tillrättavisad som stökig eller omotiverad, trots att skolan inte anpassar undervisningen efter barnets behov av rörelse och variation. Eleven kanske också utesluts från klassens belöningssystem eftersom hen har svårt att sitta still hela lektionen. Istället för att anpassa miljön och undervisningen får barnet ofta straff, som att bli skickat ut från klassrummet.
Dessa barn har precis samma rätt till stöd och anpassningar som andra elever, men möts tyvärr ofta av ignorans och okunskap. Att vara förälder till ett barn med ADHD innebär därför ofta en kamp för att stå upp för barnets rättigheter i ett samhälle som inte alltid förstår eller accepterar deras särskilda behov.
Diskriminering inom samhället
Ett barn med ADHD upplever på nära håll hur vården sviker dem. Trots att barnets familj tydligt ser de dagliga utmaningarna som ADHD-diagnosen medför, vägrar vårdpersonalen att utföra en fullständig utredning. De avfärdar hänsynslöst barnets behov med förminskande kommentarer som ”det är inte tillräckligt allvarligt”.
Sedan upprepar sig historien när barnets föräldrar och lärare ser hur barnet skulle kunna dra nytta av ADHD-medicin. Men läkaren, utan att lyssna på deras observationer, avvisar motvilligt barnets behov med den generiska frasen ”alla barn är lite livliga”.
Problemet fortsätter även när familjen söker ersättning från Försäkringskassan. Trots tydliga bevis från skola och psykiatri om barnets behov av extra stöd, avslutas ansökan om vårdbidrag och merkostnadsersättning med hänvisningen att ”svårigheterna är en del av åldern”.
Barn med ADHD i Sverige har dock starka rättigheter som skyddar dem från denna form av diskriminering. Diskrimineringslagen förbjuder särbehandling på grund av funktionsnedsättning, vilket kan innebära att en skola som inte gör nödvändiga anpassningar som exempelvis rörelsepauser under lektioner, kan betraktas som diskriminerande. Dessutom betonar skollagen barnets rätt till en likvärdig utbildning, där anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram säkerställer deras behov.
Skolans ansvar är att hjälpa eleverna att utveckla en god förståelse för tidsuppfattning. Det är viktigt att lärarna tar sig tid att förklara och demonstrera olika koncept kring tid på ett tydligt och lättförståeligt sätt. Eleverna bör få möjlighet att praktisera och tillämpa sin kunskap i konkreta situationer, för att på så vis befästa sina färdigheter inom tidskänsla och tidshantering. Genom att skolan erbjuder ett strukturerat och välplanerat lärande kring detta ämne, ges eleverna de bästa förutsättningarna att utveckla en välutvecklad tidsuppfattning som de kan ha nytta av långt in i framtiden.