Det börjar ofta enkelt. Ett barn ser äldre släktingar eller kompisar spela Fortnite. De har kul, vinner spel och bygger saker. Barnet vill också vara med. Det verkar ju ”bara vara ett spel”.
Men Fortnite är mer än ”bara ett spel”. Det är en fartfylld värld som ger belöningar och alltid är online. Det är gjort för att få folk att spela mycket och för att företaget ska tjäna pengar, de är inte gjorda för att vara bra för barn.
Detta är inte en predikan. Det är en tankeställare särskilt för dig som har barn med ADHD, autism eller liknande problem. Ofta är det just dessa barn som påverkas mest och får minst hjälp att klara av det.
Vad är då fel med Fortnite?
Först och främst är Fortnite ett spel där många spelare slåss tills bara en är kvar. Det är snabbt, ger belöningar och är socialt. Men det har också:
- Snabb spänning
- Många belöningar (utseenden, erfarenhet, vinster)
- Direktkontakt med andra (ofta utan vuxna som tittar på)
- Ett system som belönar som liknar spel om pengar
Detta gör att barn lätt blir beroende, inte för att de inte orkar göra annat, utan för att spelet är gjort för att få dem att vilja spela ”bara ett spel till”.
När tittandet på skärmen används för att fly från det riktiga livet
Barn som har ADHD eller autism har det ofta svårt med situationer som ställer höga krav, som till exempel skolan, att umgås med andra eller vanliga saker som ska göras varje dag. Fortnite kan då vara ett annat val, en plats där man inte behöver tänka på jobbiga saker, där man känner sig duktig, och där man snabbt ser resultatet av det man gör och har kontroll.
Känslor som att göra saker utan att tänka och att bli arg kan bli värre. Det beror på att man lätt blir väldigt frustrerad när man förlorar, och det kan komma ut som ett stort bråk.
Studier visar att en del barn får svårare att fokusera, sova dåligt och har svårare att kontrollera sina impulser om de spelar för mycket. Detta gäller speciellt barn som redan har problem med hur hjärnan fungerar. Trots detta är det vanligt att barn så unga som 6 eller 7 år får spela hur mycket de vill, ibland flera timmar varje dag.
När barnet vill sluta spela, men inte kan
Jag har hört föräldrar berätta om barn som gråter och säger ”jag vill inte spela mer, men jag kan inte sluta”. Det är inte för att de är trotsiga, utan för att de behöver hjälp. Vissa barn blir ledsna, slutar vara intresserade av annat, blir oroliga när de inte får spela, och känner samtidigt skam.
Ofta finns det ett visst sätt det brukar vara: Barnet kanske redan är stressat, trött och har svårt att byta från en sak till en annan. Istället för att slappna av fastnar de i en värld som gör deras nerver ännu mer stressade.
Men alla barn spelar ju – vad ska man göra?
Det är sant att många spelar, men bara för att det är vanligt betyder det inte att det är ofarligt. Alla barn påverkas inte på samma sätt. För en del är Fortnite bara något kul att göra en liten stund. Om de har svårt att kontrollera sig själva, kan det bli något som först hjälper dem, men sedan hindrar all annan utveckling.
Vi som är vuxna måste våga ta ledningen. Inte genom att få dem att skämmas, utan genom att vara uppriktiga.
- Som förälder kan du göra följande:
Var inte rädd för att gå emot vad alla andra gör. Det är okej att inte tillåta Fortnite. Barn behöver inte det för att umgås med andra. - Bestäm klara regler. Om du ändå bestämmer att din barn ska spela så tänk på att spel ska vara en hobby, inte det viktigaste i livet. En halvtimme om dagen är lagom för barn, och aldrig sent på kvällen.
- Snacka om hur det känns. Hur mår du efteråt? Lugn, irriterad, trött, lycklig? Hjälp barnet att beskriva känslorna.
- Tänk på allt. Om det är jobbigt i skolan, barnet är trött och sover dåligt. Är spel verkligen bästa sättet att koppla av?
- Be om hjälp. Många föräldrar känner sig isolerade. Det finns grupper, ljudprogram och experter att prata med, du är inte ensam.
Vi måste prata om hur digitala livet påverkar barn.
Det handlar inte om att hata teknik eller spel. Det handlar om att hitta en bra balans, att skydda barnen och att ge dem en bra plats att växa upp på. För barn som har det svårt kan spel kännas lättare än livet. Men det är i verkligheten man lär sig att tro på sig själv, visa medkänsla och vara stark.
Så nästa gång någon säger ”alla barn spelar ju Fortnite”, säg istället:
”Ja – men det betyder inte att alla barn måste göra det.”