Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning som påverkar inlärningsförmågan och det logiska tänkandet. Utvecklingen sker långsammare och stannar på en lägre nivå än hos jämnåriga, men grundläggande behov är desamma som för alla människor.
Utvecklingsstörning kan vara medfödd eller uppstå som nyfödd. Även om tillståndet inte går att bota, kan personer med utvecklingsstörning utvecklas både som barn och vuxna med ett bra stöd.
Varför och vem får utvecklingsstörning?
Utvecklingsstörning förekommer i alla kulturer och samhällsklasser, men är vanligare hos pojkar än flickor. Orsaken är att hjärnan inte har utvecklats normalt under fosterstadiet eller skadats runt förlossning eller tidig barndom. Det handlar inte om en sjukdom, utan en livslång funktionsnedsättning som dock kan minskas genom träning och hjälpmedel.
De vanligaste orsakerna är kromosomavvikelser, genetiska skador, virussjukdomar under graviditet, missbruk av droger, samt syrebrist eller skador på hjärnan tidigt i livet.
Vilka är tecken på utvecklingsstörning?
Personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver mer hjälp och längre tid för att lära sig nya saker. Även som vuxna kan det vara utmanande för dem att förstå pengar, orientera sig i sin omgivning och hålla tider. På många sätt följer barn med intellektuell funktionsnedsättning samma utvecklingsfaser som andra barn, såsom att sitta innan de kan gå, jollra innan de kan prata och leka själva innan de leker med andra. Dock sker deras utveckling i ett långsammare tempo och de når inte riktigt lika långt som sina jämnåriga.
Skillnaderna jämfört med andra barn blir allt tydligare med åldern, och barn med utvecklingsstörning når sina utvecklingsmål tidigare. Utvecklingen tenderar att vara ojämn, där vissa barn kanske presterar bättre motoriskt och socialt, men har svårare med språket, medan andra kan ha ett välutvecklat språk men sämre social förmåga.
Tre nivåer av utvecklingsstörning
Graden av utvecklingsstörning varierar stort mellan individer och delas vanligen in i tre nivåer: lindrig, måttlig och grav.
Lindrig utvecklingsstörning upptäcks ofta först när barnet börjar skolan och kraven på inlärningsförmåga ökar. Dessa barn fungerar i stort som jämnåriga, men behöver helt enkelt längre tid på sig att lära sig saker och deras tankeprocesser går något långsammare.
Hos barn med måttlig eller grav utvecklingsstörning är funktionsnedsättningen tydlig redan under småbarnsåren. Barn med måttlig utvecklingsstörning lär sig ofta prata och förstå enkel, vardaglig kommunikation, men behöver som vuxna stöd från andra människor för att sköta vardagliga sysslor som mat, kläder och ekonomi. Barn med grav utvecklingsstörning lär sig sällan tala, utan uttrycker känslor och vilja genom kropp, röst och ansiktsuttryck.
Vanligt med andra funktionsnedsättningar
Många barn med utvecklingsstörning har även andra funktionsnedsättningar, som synsvårigheter, hörselnedsättning, cerebral pares och epilepsi. Det är viktigt att utreda om barnet har sådana tilläggssvårigheter. Annars finns risken att man underskattar barnets intellektuella förmåga, när problemet egentligen kan vara att barnet inte hör eller ser tillräckligt bra. I många fall finns det hjälpmedel och behandling som kan underlätta för barnet. Synsvårigheter och hörselnedsättningar kan vara svåra att upptäcka, särskilt hos barn med grav utvecklingsstörning. Problemen behöver inte finnas från födseln, utan kan uppstå när som helst under livet. Därför är regelbundna, noggranna undersökningar viktiga.
Ett vanligt problem är att man inte kontrollerar barnets syn och hörsel, utan istället antar att allt beror på utvecklingsstörningen. Men med hjälpmedel som glasögon kan barnet klara sig mycket bättre än man trodde. Genom att känna till de vanliga och typiska svårigheterna hos barn med utvecklingsstörning, kan vuxna bättre stötta barnet.
Hur testar man om barnet har utvecklingsstörning?
Utvecklingsstörning innebär att en person har nedsatt intellektuell förmåga och svårigheter att fungera i vardagen. Detta mäts genom IQ-test. För att få diagnosen behöver personen också ha problem inom minst två av tre områden:
- Det teoretiska, vilket handlar om svårigheter med att läsa, skriva, räkna och andra skolrelaterade färdigheter.
- Det sociala, exempelvis problem med att umgås och interagera med andra människor.
- Det praktiska, så som svårigheter att sköta sin egen vardag, som att äta, tvätta sig, klä sig och städa.
Genom att undersöka personens funktionsförmåga inom dessa områden kan läkare och psykologer avgöra om kriterierna för utvecklingsstörning är uppfyllda.