Det är vanligt att mammor, känner att deras åsikter inte tas lika seriöst som pappors i skolan och i vården. Även om det är 2020-tal behandlar skolpersonal kvinnor och män olika. Flera mammor säger att deras oro, frågor eller idéer ofta förminskas, ifrågasätts eller ignoreras. Samtidigt kan pappor uppleva att deras ord tas emot med mer respekt.
Denna skillnad kan vara skadlig, speciellt för barn med speciella behov, neuropsykiatriska problem eller andra svårigheter som behöver ses och åtgärdas. Det är inte meningen att pappor inte ska bidra, tvärtom. Men när mammors kunskap hela tiden ignoreras, kan det skada barnen.
Varför sker detta?
Det beror delvis på gamla tankar om hur kvinnor och män är: kvinnor kan ses som för känslosamma, medan män ofta anses vara mer logiska. Detta betyder att mammors iakttagelser och erfarenheter ibland ses som bara oro, istället för viktig information om barnets behov.
Denna ojämlikhet beror på flera saker, både hur samhället är uppbyggt och på fördomar som vi inte tänker på.
- Könsroller och hur vi förväntas vara: Traditionellt har kvinnor setts som de som ska ta hand om barn och hem. Därför kan deras åsikter om barn ses som ”självklara” och inte så viktiga, eller som känslor istället för fakta. Män kan däremot ses som mer objektiva och kunniga, även om de säger samma sak.
- Omedvetna fördomar hos de som jobbar i skolan: Lärare och annan personal kan utan att mena det tycka att mäns åsikter är viktigare än kvinnors. Det är inte alltid medvetet, men studier visar att mäns åsikter ofta ses som mer trovärdiga när både män och kvinnor är med.
- Gamla sätt att bestämma: Skolan och andra liknande ställen är byggda på regler som män bestämde förr i tiden. Även om det inte är så nu, finns vissa gamla vanor kvar som gör att kvinnors synpunkter inte värderas lika högt.
- Sättet vi pratar: Kvinnor visar ofta oro och engagemang genom att använda mer känslosamma ord, medan män ofta pratar mer kortfattat och ”faktamässigt”. Det kan göra att samma sak tolkas olika beroende på vem som säger det.
Det är viktigt att förstå varför det är så här, eftersom det visar att problemet inte är kvinnorna själva, utan hur samhället är uppbyggt, vilka regler som finns och vilka fördomar vi har.
Det gör det även enklare att komma på sätt att klara av läget och se till att alla föräldrar, både män och kvinnor, får sina åsikter beaktade och respekterade.
Vad kan man göra åt detta?
Skriv ner allt: Notera vad du ser, när det hände och ge exempel. Om du har bevis är det svårare att säga att dina tankar bara är ”överreaktioner”.
- Prata om det som är viktigt: Tänk på vad barnet behöver, hur det mår och hur ni kan lösa problemet. Då blir det lättare att prata lugnt och hitta lösningar.
- Berätta vem du är: Kom ihåg att du vet mycket om ditt barns liv och att det du vet är viktigt för att barnet ska må bra och utvecklas.
- Be om hjälp: Om ingen lyssnar på dig kan du prata med någon annan, till exempel en speciallärare, psykolog eller någon från habiliteringen. De kan hjälpa dig att förklara vad du ser.
- Jobba tillsammans: Prata med lärare, skolsköterskan och andra föräldrar. Om flera säger samma sak är det svårare att ignorera.
Det är jobbigt att behöva kämpa för att någon ska lyssna, men om du skriver ner allt, pratar lugnt och får hjälp av andra kan du göra stor skillnad för ditt barn. Det viktigaste är att alltid tänka på vad som är bäst för barnet, vem det än är som pratar.