Blir du mer aggressiv om du tittar på mycket våldsamma filmer? Blir ditt barn mer aggressivt av våldsamma tv-spel?
Diskussionen kring kopplingen mellan våld i media och våldsamt beteende har pågått i decennier. När videoteknologin gjorde sitt intåg i Sverige på 1980-talet och gjorde det enklare för unga att ta del av filmer med våldsinslag, skapade det en moralpanik. Termen ”videovåld” skapades och diskuterades flitigt i media. Som lyfte oro kring unga människors exponering för våldsamt innehåll i media. I dagens samhälle är våldet knappt något man längre reflekterar över, det är så vanligt att det lätt förbises. Om du är född i en generation där det inte var lika vanligt med våldsamt innehåll i media, hur skulle du säga att våldsamheten i samhället är nu jämfört med då? Jag tror att många skulle säga att våldet var betydligt mindre påtagligt i dåtiens samhälle och att det överlag är ett otryggare samhälle idag där det ofta finns en oro att gå ut senare på kvällen i samband med alla våldsdåd som inträffat under senare tid. Finns det ett samband? Forskningen ör inte entydig. Min uppfattning är att det finns ett direkt samband. I spel och även filmer normaliseras våldet och blir en del av vardagen. Vår generations barn växer upp med denna normaliserade bild kring våldet.
Det är slående att våldet i dagens samhälle har blivit som en naturlig del av vardagen, något som lätt förbises bland människor. För de som växte upp i en tid då våldsamma inslag i media inte var lika framträdande, framstår dagens samhälle som betydligt mer otryggt och våldsammare. Jämfört med den lugnare tidsepok som många i den äldre generationen är vana vid, upplever många en ökande oro för att vistas ute sent på kvällen, med tanke på alla de tragiska våldsincidenter som har inträffat på sistone.
Frågan är om det finns ett direkt samband mellan den ökade våldsnormaliseringen i media och den upplevda försämringen av samhällsklimatet. Min personliga uppfattning är att det finns en tydlig koppling. I allt från TV-spel till filmer har våldsinslag blivit en ständigt närvarande del av vår vardagliga underhållning. Dagens barn och unga växer således upp med dessa normaliserade bilder av våld, vilket gör det extremt svårt för dem att särskilja det fiktiva våldet från verkligheten.
Varför är barnen alltmer aggressiva?
Detta får i sin tur konsekvenser i form av en upplevd ökning av aggressivt beteende hos unga, minskad respekt för auktoriteter som lärare, och mobbning som sprider sig allt längre nedåt i åldrarna. Är det verkligen så förvånande, när den generation som formas av den här våldsnormaliseringen i media nu tar sina första steg in i samhället?
Sammanfattningsvis verkar det enligt min mening finnas en tydlig koppling mellan den ökade förekomsten av våldsamt innehåll i media och den upplevda försämringen av tryggheten och respekten i samhället, särskilt bland unga. Detta är en oroväckande utveckling som är viktig att uppmärksamma och hantera på ett konstruktivt sätt.
Det är vanligt att många föräldrar till barn med NPF hävdar att skärmen lugnar deras barn
Jag anser att det finns ett tänkvärt samband mellan en allt lägre ålder för barn att ta del av våldsam media och en ökning av grövre våldsamt beteende i yngre åldrar. Dagens barn och ungdomar, uppväxta i en digital tidsålder, exponeras i allt högre utsträckning för våldsamma inslag i TV-spel, videor och sociala medier. Denna typiska ”videovåldskonsumtion” tycks ha en särskilt negativ inverkan på barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), som ADHD eller autism.
Barn med NPF tenderar att vara extra känsliga och påverkbara av våldsamma intryck, vilket kan förstärka deras svårigheter ytterligare. Många föräldrar till barn med NPF upplever att barnen kopplar av och lugnar ner sig genom att titta på skärmar, men detta kan vara en farlig illusion. På lång sikt riskerar det snarare att förvärra symptomen, då barnen inte ges möjlighet att utveckla andra, mer hälsosamma copingstrategier.
Tyvärr kan föräldrars användande av TV och datorspel som ”barnvakter” vara ett lättköpt, men kortsiktigt, sätt att få barnen sysselsatta. I stället borde barnen, särskilt de med NPF, styras mot andra aktiviteter som bidrar till deras sociala, känslomässiga och kognitiva utveckling. Det krävs ett aktivt föräldraengagemang för att motverka de negativa effekterna av allt mer våldsam mediekonsumtion bland unga.
Föräldrarna kan ofta bli oroliga när de upptäcker att deras barn börjar använda ett språk hemma som inte överensstämmer med det språk som används i hemmet. I stället för att konfrontera barnet direkt, tenderar många föräldrar att skylla på andra faktorer, som skolmiljön eller barnets kamratkrets.
Denna reaktion är vanlig, då föräldrarna kan känna sig ställda inför en situation som de upplever som utmanande. De kanske upplever att de håller på att förlora kontrollen över barnets språkutveckling och identitet. Oron kan vara särskilt stark om föräldrarna har arbetat hårt för att bevara sitt modersmål och sin kulturella tradition i hemmet.
Istället för att genast döma eller kritisera barnet, kan det vara klokt för föräldrarna att försöka förstå var det nya språkbruket kommer ifrån. Kanske är det ett försök från barnets sida att anpassa sig till den bredare sociala miljön utanför hemmet. En öppen och förstående dialog kan hjälpa föräldrarna att bättre hantera situationen och hitta konstruktiva lösningar tillsammans med barnet.