Förskolelärare kan hjälpa till att tidigt upptäckta NPF hos barnet och deras tidiga identifiering kan vara nyckeln till barnets framtida utveckling. Alla barn har unika förmågor, som att vara kreativa, uppmärksamma på detaljer och ha en särskild blick på världen. Med rätt förutsättningar kan dessa egenskaper blomstra.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som autism, ADHD och Tourettes syndrom, men också språkstörningar. Uppskattningsvis 5 procent av förskolebarn och 10 procent av skolbarn har någon form av NPF. Överlappande svårigheter är vanligt inom denna grupp.
Kännetecknande för en funktionsnedsättning är att den påverkar en persons förmåga att hantera vardagens krav. NPF innebär att hjärnan och nervsystemet tar in, tolkar och förstår information på ett annorlunda sätt.
Många barn får inte det stöd de behöver
Många barn står inför utmaningar och svårigheter. Det finns en stor grupp som har problem som av olika anledningar inte utreds eller inte möter kriterierna för en neuropsykiatrisk diagnos. Dessa barn behöver också få sina speciella behov uppmärksammade, eftersom de behöver anpassningar och stöd för att kunna utvecklas på bästa sätt.
ADHD innebär svårigheter att styra sin uppmärksamhet, reglera aktivitetsnivån och kontrollera impulser. Symptomen kan uppträda var för sig eller kombinerat, och tar sig olika uttryck beroende på person och livsperiod.
Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar det sociala samspelet och kommunikationen. Den visar sig också genom begränsade, upprepande beteenden, intressen eller aktiviteter. Tidigare hade man flera separata autismdiagnoser, men de har nu samlats under den övergripande diagnosen autism. Minst en procent av befolkningen har autism.
Förskolan behöver ha kunskap om NPF
Tidigt upptäckande och proaktiv insats är avgörande. Personalen i förskolan behöver ha kunskap om att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar bearbetar kunskap och information på annorlunda sätt.
Att tidigt identifiera och möta barns behov, svårigheter och styrkor är ytterst viktigt. Det är naturligt att barns utveckling varierar, och förskolans roll är att erbjuda stöd och anpassningar utifrån varje barns individuella förutsättningar. Detta kan göras genom systematiska observationer, kartläggningar och analyser.
Genom tidigt upptäckande kan man minska riskerna för att barnet misslyckas i förskola, skola och senare i livet. Förskolelagets kompetens är en värdefull resurs i detta arbete. De kan observera, dokumentera och erbjuda lämpliga stödinsatser. Genom att vara uppmärksam på och förstå sin omgivning, kan en person utveckla en djupare förståelse för världen omkring sig. Detta kan i sin tur leda till en större känsla av samhörighet och engagemang i ens sammanhang.
Tidig upptäckt är också avgörande för att vårdnadshavare och familj ska kunna få rätt stöd och hjälp. Diagnostisering i sig ger inte direkt stöd i förskolan, men kan vägleda kring barnets behov. Dialog med vårdnadshavare är viktig för att utbyta information och anpassningar som görs i förskolemiljön. Dock bör man vara försiktig med att spekulera i diagnoser inför vårdnadshavare.
Förskolepersonal behöver vara redo att hantera NPF
Situationer där barn stöter på utmaningar är något som förskolepersonal måste vara redo att hantera. Det är avgörande att de får utbildning i hur de kan stötta barnen, så att de kan skapa en tillgänglig miljö och främja barnens utveckling. Detta hjälper också personalen att känna sig tryggare i sina yrkesroller.
Kartläggning av barnens behov, ESSENCE står för Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations och syftar på tidiga neuroutvecklingsproblem. Begreppet belyser att olika symtom ofta samvarierar.
Syftet med ESSENCE är att betona vikten av tidiga insatser, både i hemmet och i förskola/skola. För att kunna genomföra dessa behöver man fånga upp och kartlägga olika symtom i barnets utveckling, exempelvis inom områden som motorik, aktivitet, uppmärksamhet, socialt samspel, humör, sömn, kommunikation eller språk. Därför är det viktigt att ta barn på allvar, även om det inte går att fastställa en diagnos. Förskolan behöver även ha viss kunskap om kognitiva funktioner för att bättre förstå barnens behov och anpassa lärmiljön.
I dokumentationen av barnens lärande i förskolan kan man upptäcka barn som behöver extra stöd och stimulans för att kunna lära sig. I detta arbete är barnobservationer, olika typer av kartläggningar och en noggrann analys av dessa ovärderliga hjälpmedel. Det handlar om en balansgång, ibland behöver man vänta och se, ibland bör man föreslå för vårdnadshavarna att barnet bör utredas vidare. Det är viktigt att uppmärksamma barnets svårigheter tidigt, samtidigt som man måste respektera att barns utveckling kan variera.
Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har ett användbart stödmaterial: ”Värderingsverktyget för tillgänglig utbildning”. Detta material är tänkt att ge stöd och vägledning i verksamhetens förbättringsarbete. Det täcker fyra centrala områden som samverkar – rättigheter i lärandet, den sociala miljön, den pedagogiska miljön och den fysiska miljön.
Neuropsykiatrisk utredning
Ibland leder vårdnadshavarnas och förskolans funderingar och oro kring barnets utveckling till att en neuropsykiatrisk utredning blir nödvändig. Utredningsprocessen kan se lite olika ut i olika regioner, men den genomförs vanligtvis av ett tvärprofessionellt team där psykolog och läkare alltid ingår.
Logopeden kommer att anpassa sin utredning beroende på barnets specifika behov och hur utredningsarbetet är strukturerat. Utredningen omfattar en medicinsk bedömning, samtal med vårdnadshavare, observationer och tester. Om vårdnadshavarna ger sitt samtycke, kan förskolan också bidra med värdefull information genom pedagogiska kartläggningar. Detta ger en samlad bild av barnets kognitiva, sociala och emotionella utvecklingsnivå.
Att diagnostisera små barn kan vara utmanande, så det är vanligt att göra en uppföljande bedömning efter några år. När utredningen är klar, delges resultatet till både vårdnadshavare och förskola, förutsatt att vårdnadshavarna samtycker.
För att upptäcka barnens behov, är det viktigt att förskolan har tydliga rutiner för informationsdelning och pedagogiska strategier. Specialpedagogen kan spela en nyckelroll genom att stötta er i att identifiera gruppens behov, samt i kartläggning och analys.