Diagnostiska verktyg som ICD-10 och DSM-V ger läkaren tydliga riktlinjer för att ställa en korrekt diagnos. Dessa manualer innehåller formella kriterier som patienten måste uppfylla för att en viss diagnos ska kunna fastställas.
Vid misstanke om schizofreni är det särskilt viktigt för läkaren att uppmärksamma specifika symtom och tecken hos patienten. Samtidigt är det avgörande att ta reda på hur länge symtomen har funnits och hur de påverkar patientens dagliga liv. Annan relevant information, som ärftlighet, social situation, annan sjukdom eller missbruk, är också viktig för att få en komplett bild.
Patienter där schizofreni misstänks bör remitteras till en psykiatriker. Ofta krävs en period av vård och utredning på en psykiatrisk avdelning, ibland med hjälp av lagen om psykiatrisk tvångsvård, i samband med sjukdomsdebuten.
Undersökning
För att ställa diagnosen schizofreni måste läkaren inte bara observera och samtala med patienten, utan ofta även med anhöriga och vänner för att tydligare förstå hur patientens beteende har förändrats. Vissa schizofreni-liknande symtom kan även förekomma vid andra sjukdomar, så läkaren måste utesluta dessa innan diagnosen kan fastställas. Ibland tar diagnostiken tid.
Liksom vid annan medicinsk diagnostik, baseras schizofreniutredningen på en noggrann anamnes, klinisk undersökning, laboratorietester och bilddiagnostik.
Vanligtvis ger patientens sjukdomshistoria och kliniska observation en tydlig diagnos. Men för att utesluta andra möjliga förklaringar genomför man ofta kompletterande prover och undersökningar.
Kriterier för diagnos schizofreni
För att ställa diagnosen schizofreni tittar man framför allt på två saker:
- Symtom
- Funktionsförmåga
Först och främst måste patienten uppvisa minst två av följande symtom under en längre tid:
- hallucinationer
- förvirrat tal
- vanföreställningar
- desorganiserat beteende
- katatoni
- negativa symtom som social tillbakadragenhet
En person med vanföreställningar har en felaktig uppfattning av verkligheten. De kan till exempel uppleva sig förföljda, tro att någon vill dem illa eller känna sig styrda av utomstående krafter.
En person som hallucinerar upplever saker som saknar förankring i den verkliga världen – de kan se, höra eller känna saker som inte finns.
Desorganiserat tal innebär att personen har svårt att upprätthålla en begriplig kommunikation. Desorganiserat beteende betyder att personen uppträder på ett ändamålslöst sätt, medan katatona symtom tar sig uttryck i orörligt, stelt eller mycket långsamt beteende.
Negativa symtom innebär brist på känslor, viljelöshet, fattigt tankeliv och känslomässig ”tomhet”.
Dessa symtom ska ha pågått under minst en månad, ibland längre beroende på vilka diagnoskriterier som används. Utöver detta måste patienten också ha upplevt en betydande försämring i sin sociala eller yrkesmässiga funktion under minst sex månader. Detta kan ta sig uttryck i:
- svårigheter att upprätthålla relationer
- sköta ett arbete
- klara av vardagliga sysslor
Behandling schizofreni
Även om schizofreni i dagsläget inte kan botas permanent, finns det effektiva behandlingsmetoder som kan hjälpa patienten att hantera sina symtom och leva ett mer normalt och självständigt liv.
Behandlingen brukar bestå av en kombination av läkemedel, psykoterapi, utbildning och socialt stöd. Regelbunden medicinering är ofta en grundpelare, då den kan förebygga återfall och minska svåra symtom. Samtidigt är psykologiskt stöd i form av terapi och samtal viktigt för att utveckla copingstrategier och hitta mening i tillvaron.
Utbildning för både patienten och dennes anhöriga kan också göra stor skillnad. En nyckelfaktor för framgångsrik behandling är ett gott samarbete mellan patienten, sjukvårdspersonalen och de närstående. Genom ömsesidigt förtroende och engagemang kan man tillsammans hitta den bästa vägen framåt för den enskilda individen.