Selektiv mutism är en vanligare företeelse hos flickor än hos pojkar och drabbar ofta flerspråkiga barn och barn med språkliga svårigheter. Orsakerna till detta tillstånd är inte helt klara, men det är vanligt att det finns en ärftlighet för ångest. Barn med denna diagnos upplever ofta oro och ångest på andra sätt, såsom separationsångest, sömnsvårigheter eller en generell känslighet för höga krav.
I skolan kan selektiv mutism visa sig på många olika sätt. Eleven kan vara tyst och inte våga prata i klassrummet, vid interaktion med lärare eller vid muntliga presentationer. Detta kan göra det svårt för dem att be om hjälp med skoluppgifter eller att signalera när de behöver gå på toaletten. Tystnaden kan också leda till att eleven hamnar utanför kamratgruppen och känner sig ensam och isolerad.
Förskolor och skolor bör tidigt uppmärksamma om ett barn eller en elev inte pratar och informera vårdnadshavarna om detta. Oavsett om en diagnos ställs eller inte, är det viktigt att skolan sätter in stödinsatser för att hjälpa eleven. En trygg och förutsägbar skolmiljö kan hjälpa eleven att utveckla sina kommunikationsförmågor och känna sig mer säker i sociala situationer.
När en elev har svårt att prata kan det vara en utmaning för både eleven och läraren. Det är viktigt att förstå att det kan finnas olika orsaker till att eleven har svårt att uttrycka sig verbalt, vilket kan påverka vilka strategier som är lämpliga att använda. För att underlätta för eleven är det viktigt att anpassa kravnivån och förmedla positiva förväntningar. Detta kan minska risken för att eleven känner sig misslyckad eller frustrerad. Det är också viktigt att kommunikationen fokuserar på uppgiften och inte på eleven själv, för att inte skapa en känsla av frustration eller misslyckande. För att ge eleven bästa möjliga stöd kan det vara bra att involvera elevhälsan och samarbeta med extern expertis, som logopedmottagning och barn- och ungdomspsykiatri. Dessa experter kan hjälpa till att utreda elevens språksvårigheter och ge råd om lämpliga strategier och metoder för att stödja elevens språkutveckling. Genom ett samarbete mellan skolan och extern expertis kan man skapa en individanpassad plan för att stödja elevens utveckling på bästa sätt.
