Orsaken till Dissociativ identitetsstörning beror på flera faktorer, men vanligtvis uppstår sjukdomen som ett resultat av traumatiska upplevelser som övergrepp, misshandel och försummelse. Det kan också bero på störd anknytning till omvårdnadspersoner.
Oftast drabbas personer av DID i barndomen, ibland så unga som fyra år. När ett barn utsätts för ett svårt trauma kan det inte hantera och integrera de överväldigande och motstridiga känslorna av svek, kärlek, skräck och skam som kan uppstå med bilden av sig själv. Detta leder till dissociation, där nya identiteter utvecklas som ett sätt att hantera traumat.
Det är viktigt att förstå att alla som utsätts för trauma inte utvecklar Dissociativ identitetsstörning, och alla som har DID har inte nödvändigtvis varit med om ett trauma. Utvecklingen av sjukdomen är komplex och påverkas av flera faktorer, inklusive miljö, ärftlighet, kognitivt fungerande, sociokulturella faktorer och individuella upplevelser. När en person har DID kan olika identiteter uppstå som respons på olika situationer i livet.
Det tycks också vara så att en person med DID lättare utvecklar nya identiteter som respons på ett trauma eller svår upplevelse när detta väl har blivit ett mönster och en etablerad hanteringsstrategi. Det är viktigt att förstå att varje identitet är unik och kan ha olika personligheter, färdigheter och minnen. Detta kan göra det svårt att diagnostisera och behandla sjukdomen, eftersom varje identitet kan ha olika symtom och behöva olika behandling.
Dissociativ identitetsstörning brukar normalt ge upphov till många andra psykologiska effekter. Bland de vanligaste finns ångest, som kan vara överväldigande och svår att hantera. Många personer med DID har också problem med missbruk eller andra former av självskadebeteende, som kan uppstå som ett sätt att hantera sina känslor. Personlighetssyndrom är också vanligt, vilket innebär att en person kan visa olika personligheter eller beteenden beroende på situationen.
Depression är också vanlig vid DID, och kan visa sig som en konstant känsla av sorg och hopplöshet. Ett annat vanlig symtom vid DID är minnesförlust, vilket kan vara skrämmande för den som upplever det. Det kan vara svårt att minnas händelser eller information som tidigare var välkända, och det kan påverka en persons förmåga att utföra dagliga uppgifter.
Depersonalisering är en annan följd av DID, vilket innebär att man kan känna sig främmande för sig själv eller sin omgivning. Det kan kännas som om man tittar på sig själv utifrån, eller som om hela ens liv är en dröm. Inre röster är också en vanlig följd av DID, och kan vara både skrämmande och förvirrande. Det kan kännas som att man har flera personer i huvudet som talar samtidigt, eller som att man hör röster från andra platser.
Kroppsliga symtom som huvudvärk och anfall är också vanliga, och kan påverka en persons förmåga att fungera normalt. Sammantaget kan dessa symtom vara mycket påfrestande för den som upplever dem, och det är viktigt att söka hjälp om man misstänker att man lider av DID.