Dissociativ identitetsstörning är en psykisk sjukdom som har ett antal specifika diagnoskriterier enligt DSM-5. För att få diagnosen krävs det att individen uppfyller fem olika kriterier.
- Det första kriteriet är att det ska finnas en tydlig uppdelning mellan två eller flera olika personlighetstillstånd, som kan observeras eller beskrivas av individen själv eller andra. Det kan vara som att personen har olika identiteter som tar över vid olika tillfällen.
- Det andra kriteriet är förekomst av återkommande minnesbortfall, som kan gälla traumatiska upplevelser eller viktig information.
- Det tredje kriteriet är att symtomen inte kan förklaras av kulturella eller religiösa uttryck, för barn ska det inte kunna förklaras genom låtsasvänner eller fantasilek.
- Symtomen ska inte vara en biverkning från fysiologiska effekterna av ett ämne, som en medicin eller annan substans.
- Det femte kriteriet är att symtomen ska skapa ett kliniskt signifikant lidande hos individen eller påverka deras vardagsfunktion negativt.
DID är en komplex diagnos som är omdiskuterad inom vården. Det finns olika åsikter om huruvida diagnoskriterierna täcker tillståndet eller inte. Det finns också en debatt om huruvida individer kan fejka tillståndet, vilket gör att patienter ibland inte blir trodda i vården. Detta gör det svårt att diagnostisera DID och det krävs en noggrann utredning och medicinska undersökningar för att kunna ställa diagnosen. Det är också viktigt att betona att personer med DID ofta lider av andra psykiska hälsoproblem, såsom depression, ångest och PTSD, vilket också kan påverka deras livskvalitet.