DID är den mest allvarliga och extrema av de dissociativa diagnoserna, och dess symptombild är mycket komplex. Det inkluderar en kombination av dissociativa, affektiva, somatiska och posttraumatiska symptom. Detta gör det mycket svårt att fastställa en diagnos för DID. Personen som lider av detta är ofta inte medveten om sina alternativa identiteter, och grundtilliten är så skadad att inte ens de delar av självet som är medvetna om störningen är villiga att avslöja sina hemligheter. P
Personen söker ofta terapi i tron att hon/han börjar bli galen. Symptomen inkluderar tappad tid, minnesluckor, inre röster, hallucinationer, oförklarliga händelser och oförklarligt destruktivt beteende. Personen med DID har ofta fått minst tre felaktiga diagnoser, spenderat minst sju år i behandling och har dessutom ofta haft flera sjukhusvistelser innan de får rätt diagnos och adekvat behandling. Vid behandling av DID är processen olik annan traditionell psykoterapi och traumaterapi. Det är inte lätt för en psykoterapeut att upptäcka DID, eftersom personen uppvisar en anmärkningsvärd stor mängd symptom som liknar andra neurologiska och psykiatriska sjukdomar som kan utgöra differentialdiagnoser.
Att fastställa diagnosen DID tar ofta många år på grund av den höga graden av sekretess, förnekelse och undertryckande av symptom som är karaktäristiska för sjukdomen. Personer med DID är ofta omedvetna om sina alternativa identiteter och de olika identiteterna håller sjukdomen och dess symptom hemliga för att skydda den ursprungliga kärnan. Detta skapar en komplex historia som är svår att få fram och förstå. DID är kännetecknat av minst två distinkta identiteter inom en och samma individ, som fungerar oberoende av varandra och har olika minnen, tankar, förmågor och förhållningssätt.
Patologisk dissociation är en extrem form av dissociation som kan leda till utvecklingen av DID. Denna process sker oftast under barndomen, där långvariga och outhärdliga trauman kan skapa separata fragment och identiteter inom personens medvetande. Istället för att fly kroppen under traumatiska händelser, skapas dessa fragment som var och en bär på en del av det traumatiska minnet. Dissociationen är en del av själva försvarsstrukturen som skapas under barndomen och fortsätter automatiskt under längre perioder av traumatisering. Därmed kan fler och fler separata identiteter skapas. Dessa fragment och identiteter finns sedan kvar i vuxen ålder och kan leda till att personen inte är medveten om deras existens.
När det gäller Dissociativ Identitetsstörning, DID, så är en av de mest utmärkande symptomen att personen upplever att de har flera olika identiteter eller personligheter som kan ta över under olika situationer eller tillfällen. Det kan vara svårt att upptäcka DID, eftersom personen kan visa olika beteenden beroende på vilken identitet som är aktiv just då. Detta kan göra att personen verkar ha en spridd personlighet eller att de beter sig på ett sätt som inte verkar sammanhängande. Om man pratar med personen kan man märka att deras olika identiteter beskriver sina liv på olika sätt, vilket också kan vara ett tecken på DID. Men eftersom personen kan ha separata versioner av sina liv kan det också vara svårt att upptäcka diagnosen eftersom det kan verka som om personen beter sig dissociativt.
Personer med DID kan också visa cycler av öppet och dolt beteende, vilket kan göra det svårt att upptäcka diagnosen. Det kan finnas öppningar då diagnosen är lättare att se, men det kan också leda till att diagnosen helt missas. Det är också vanligt att personer med DID har andra samexisterande diagnoser, vilket kan göra det svårt att upptäcka den huvudsakliga diagnosen. Det är viktigt att skilja DID från Schizofreni, som är en psykossjukdom, eftersom DID är en traumabaserad diagnos.