Det finns en överdiagnostik när det gäller ADHD diagnoser i dagens samhälle. En ny studie har kommit fram till att ADHD-diagnoser sätts på barn och ungdomar i överdriven omfattning. Det innebär att även de med milda symtom kan få diagnosen och därefter utsättas för skadliga centralstimulerande läkemedel, utan att det egentligen hjälper dem på något sätt.
Forskarna bakom studien konstaterar att det finns tydliga bevis för att ADHD överdiagnostiseras hos barn och ungdomar. Det är särskilt problematiskt för de med mildare symtom, där skadorna av en ADHD-diagnos ofta överstiger fördelarna.
Studien leddes av Luise Kazda vid University of Sydney i Australien och har publicerats i JAMA Network Open. Forskarna menar att ADHD-diagnosen är problematisk på många sätt, bland annat på grund av utvidgningen av diagnoskategorin i DSM5 som ökat risken för överdiagnostik. Dessutom nämner de att beteenden som tidigare ansågs vara normala för barn nu medicineras i allt högre grad och betraktas som sjukdomssymptom.
Forskarna fokuserade sin studie främst på begreppet överdiagnostik och hur det leder till att diagnosen ställs på barn som egentligen inte har något att vinna på det, och istället riskerar att skadas av det.
Överdiagnostik av ADHD
Överdiagnostik är välkänt inom forskningsvärlden, bland annat när det gäller cancer. Forskarna tillämpade ett ramverk för att bedöma överdiagnostik av andra sjukdomar, som exempelvis hjärtproblem, och applicerade detta även i sin studie om ADHD-diagnoser.
Forskarna har upptäckt att det finns flera faktorer som leder till ökad diagnos av ADHD. Bland annat har möjligheten till bättre diagnostik ökat, vilket har resulterat i en ökning av antalet diagnostiserade fall. Många av de nyligen diagnostiserade visar bara milda eller subkliniska symtom och får därmed behandling. Dock kan skadorna av diagnosen och behandlingen vara större än fördelarna.
Det finns inget definitivt biologiskt test för att diagnosera ADHD, vilket gör att diagnosen kan vara subjektiv och variera beroende på ålder, kön, ras och socioekonomisk status. Detta öppnar upp möjligheten för en ökad mängd diagnoser då kriterierna för diagnos luckras upp. Forskarna har också funnit att många av de nya fallen av ADHD ligger på den milda sidan av spektrumet. Behandling med centralstimulerande läkemedel har ökat, även för personer med mild eller subklinisk ADHD.
Det finns också betydande bevis för skador efter en ADHD-diagnos. Enligt forskarna kan diagnosen leda till känslor av vanmakt och avleda uppmärksamheten från underliggande problem. Dessutom ökar risken för stigmatisering då diagnosen kan skapa en identitet som förstärker fördomar och negativa bedömningar. Detta kan resultera i starka känslor av isolering, utanförskap och skam.
ADHD medicinering till barn har höga avbrutenhetsfrekvenser
Att ge behandling, särskilt centralstimulerande medicinering, ansågs vara ineffektiv och potentiellt skadlig för barn med ”mild” eller ”subklinisk” ADHD.
Endast tre studier har undersökt långtidsresultaten efter aktiv behandling för ADHD hos ungdomar och inte funnit någon skillnad i symtom mellan de som behandlades och de som inte behandlades senare i livet. En annan studie visade ingen skillnad i symtom efter en 48-timmars period utan medicinering. När det gäller biverkningar så var aktiv behandling ofta förknippad med milda till måttliga biverkningar och höga avbrutenhetsfrekvenser.
Forskarna betonar vikten av att kliniker, föräldrar och lärare är medvetna om risken för överdiagnostik. För barn med ”mild” eller ”subklinisk” ADHD kan skadorna av diagnos och medicinering vara större än eventuella fördelar. Man rekommenderar att man i mildare fall adopterar en avvaktande strategi, liknande den som används för vissa cancerformer med låg risk för överdiagnostik.
Forskarna understryker att resultaten har stor betydelse för individer som riskerar att drabbas av överdiagnostik och negativa effekter av medicinering inte bara under barndomen och ungdomsåren, utan även i vuxenlivet. Dessa slutsatser är också relevanta för det växande antalet vuxna som nyligen fått diagnosen ADHD och kan tillämpas även på andra tillstånd, såsom autism.