Julen brukar beskrivas som årets mest magiska tid. Tänk dig ljusslingor som glittrar i fönstren, doften av nybakade pepparkakor och en kalender full av härliga traditioner. Men för många med NPF, och deras familjer, kan julen istället kännas som årets största prövning. Alla förväntningar, alla ljud, alla människor och alla nya intryck kommer på en gång. Det som för andra är en festlig och mysig högtid, kan för någon med ADHD eller autism kännas som totalt kaos.
Det betyder inte att julen är omöjlig att njuta av, men den behöver förstås på ett annat sätt.
Varför är julen extra svår?
För personer med NPF är det ofta de oväntade förändringarna, de starka intrycken och de sociala reglerna som skapar problem. Och julen innehåller ju allt detta, i överflöd.
Dagarna blir ostrukturerade. Skolan är stängd, rutinerna bryts och den vanliga förutsägbarheten försvinner. Det ställs många sociala krav. Släktingar man sällan träffar ska plötsligt umgås en hel dag. Det blir en massa småprat, kramar och frågor.
Intrycken är starka. Julmusik, pynt, blinkande ljus, nya dofter och många röster blandas. Och så alla förväntningar. ”Alla ska vara glada”, ”man ska sitta still och äta fint”, ”man ska vara tacksam för sina presenter”.
För någon med autism kan det leda till sensorisk överbelastning. För någon med ADHD kan det kännas överväldigande att vänta, sitta still eller hålla tillbaka sin energi.
Julen kan vara extra tuff för föräldrar till barn med NPF. Inte bara barnet har det svårt, utan även föräldern. Att ordna med all julmat, julklappar, pynt och alla detaljer kan kännas som ett enda långt lopp.
Kanske hade du tänkt vara ute i god tid med julklapparna, men något annat kom emellan. Kanske blev det inte så mycket pepparkaksbak som du tänkt. Eller så orkade du inte pynta lika mycket som andra. Då smyger sig ofta skuldkänslorna på: ”Jag gör inte tillräckligt”.
Men egentligen är det inte de felfria jultraditionerna som spelar roll. Barn kommer inte alltid ihåg om granen var helt rak eller om julskinkan var gjord från grunden. Det de minns är känslan. Och den känslan skapas inte av perfektion, utan av en trygg och säker stämning.
Ska vi berätta eller inte?
En viktig fråga inför julfirandet är om vi ska berätta för släkten om barnets (eller vår egen) NPF-diagnos, eller om vi ska hålla det för oss själva.
Att berätta kan vara bra eftersom andra då kan förstå bättre varför barnet kanske behöver en paus, inte vill kramas eller plötsligt springer iväg. Det kan leda till större acceptans.
Men det finns också nackdelar. Alla släktingar har inte tillräcklig kunskap eller förståelse. Kommentarer som ”alla barn är lite så” eller ”du måste vara mer konsekvent” kan ibland göra mer skada än nytta.
Det finns inget enkelt svar. Ibland är det bäst att prata med de närmaste i förväg, men inte berätta för alla. Ibland räcker det med att säga: ”Vi gör så här, det funkar bäst för oss.”
Tips för en lugnare jul
Här är några konkreta förslag för att minska stressen:
- Förbered i små steg. Istället för att försöka göra allt dagen innan, ta en sak i taget. Håll det enkelt. Färdiga köttbullar är också julmat.
- Var tydlig med vad som ska hända. Gå igenom dagen i förväg med barnet. Gör jultiden lugnare genom att förbereda barnen på vad som ska hända, särskilt vid maten och när julklapparna delas ut. För barn som tycker om att se saker framför sig kan ett schema eller bilder vara till stor hjälp.
- Se till att det finns tid för pauser. Skapa en plats där ditt barn (eller du själv) kan gå undan och ta det lugnt. Ta med saker som hörlurar, en mjuk filt eller ett favoritspel. Det är helt okej att ta en paus när det behövs.
- Sänk kraven lite. Kom ihåg att inte alla behöver sitta vid bordet hela tiden, och alla behöver inte öppna sina julklappar precis samtidigt. Anpassa firandet efter vad som fungerar, istället för att bara följa traditionen blint.
- Välj dina strider klokt. Kom ihåg att ett glatt barn i pyjamas är bättre än ett ledsamt barn i fina kläder.
När det går fel
Även med noggranna förberedelser kan det ibland gå fel. Barnet får ett raserianfall. Julmiddagen blir kaotisk. Du känner dig överväldigad.
Det är lätt att tänka att ”allt är förstört”. Men ett misslyckande betyder inte att hela dagen är förstörd. Det betyder bara att det blev för mycket. Att ta en paus och återhämta sig kan också bli en del av jultraditionen: vila i soffan, ta en promenad eller stänga dörren en stund.
Och kom ihåg: ett utbrott är inte ett tecken på dålig uppfostran. Det visar bara att barnets nervsystem är överbelastat.
Julen som vuxen med NPF
För vuxna med ADHD eller autism kan julen väcka speciella känslor. Kanske minns man barndomens kaos, eller känner sig utanför på vuxnas julfester.
Planeringen kan kännas överväldigande med matlistor, julklappar och logistik mellan olika släktingar. Förväntningarna kan kännas orimliga. Att orka vara social i timmar kan vara omöjligt.
Kanske känner man sorg över bristen på ork, och känslan av att inte kunna leva upp till bilden av den perfekta julen. Men här gäller samma sak som för barnen, förenkla! Julen blir inte sämre om du hoppar över hälften av recepten, köper julklappar online eller tackar nej till vissa sammankomster.
Skapa din egen jul
Kanske den viktigaste frågan att ställa sig är, behöver julen verkligen vara precis som vi alltid fått höra?
Julen är ofta fylld med måsten och förväntningar: vi ska träffa släkten, äta en viss sorts mat, och orka med hela dagen. Men faktum är att du kan skapa din egen, unika jul. Kanske en kortare julafton? Eller en jul med pizza istället för ett traditionellt julbord?
Julen – när den känns på riktigt
Julen är sällan så perfekt som i reklamen. Ofta är den full av liv, ljud och kan kännas lite mycket. Särskilt för någon med NPF kan detta vara en utmaning. Men julen behöver inte vara felfri för att vara fin.
Det spelar ingen roll om köttbullarna är köpta eller om alla sitter stilla under Kalle Anka. Det som räknas är de små stunderna av ro, värme och gemenskap. Och att vi tillåter oss själva och våra barn att vara precis som vi är, med eller utan diagnos, med eller utan stök.
För när vi vågar sänka kraven, kan vi inse att julens hjärta inte sitter i traditionerna, utan i känslan av att få vara tillsammans på det sätt som passar oss.