”Det handlar om bristande uppfostran. Barnet har egentligen inte besvär, det är mamman som är problemet”
Denna myt är tyvärr mycket seglivad när det kommer till autism. Historiskt sett har mödrar fått ta skulden för att deras barn utvecklar autismspektrumtillstånd (AST), med anklagelser om att de varit ”för kalla” eller brustit i sin uppfostran. Dessa skuldbeläggande och förlegade idéer är djupt rotade, trots att forskningen entydigt visar att AST inte beror på föräldrarnas beteende eller omsorgsförmåga.
AST är en diagnos som har tydliga, vedertagna kriterier. Det är en medfödd neurobiologisk funktionsvariation som har en stark genetisk komponent. Visserligen kan den biologiska miljön under graviditeten, såsom virusinfektioner eller inflammatoriska processer, öka risken något, men föräldrarna kan varken orsaka eller bota autism. Högre föräldraålder tycks också vara kopplat till en något förhöjd risk för AST hos barnet.
I Sverige har uppskattningsvis 1-2% av befolkningen en AST-diagnos, och förekomsten är betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor. Forskare misstänker att flickor med AST kan vara underdiagnostiserade, då deras symtom ibland tar sig något annorlunda uttryck än hos pojkar. Detta är ett område som behöver utforskas ytterligare.
”Det går att bota autism med rätt kost”
Att ha god kost och sömn kan förbättra allmäntillståndet för alla människor, oavsett diagnos. Extra viktigt med rätt kost och sömn är det för barn med autism som kan vara extra känsliga efter en natt med dålig sömn. Däremot går det inte att ”bota” autism på något sätt genom att ändra sina kostvanor. Att leva med en autismspektrumdiagnos är en livslång utmaning, men hur mycket den påverkar en persons vardag varierar kraftigt från individ till individ. För barn med autism är det avgörande att de får rätt sorts stöd och träning som kan förstärka deras styrkor och kompensera för deras svagheter. Detta kan exempelvis innebära att barnet får hjälp att utveckla sin förmåga att känna igen och tolka olika känslor och reaktioner hos andra människor – något som för många personer utan autism sker mer intuitivt och automatiskt.
En annan nyckelkomponent är att barnet omges av en autismvänlig miljö där människorna runtomkring har kunskap om och förståelse för autism. I skolan kan detta konkret innebära anpassningar som att eleven får sitta för sig själv och arbeta ostört, eller att hen tillåts använda hörlurar med avslappnande musik för att stänga ute intryck från omgivningen.
”Människor som har autism gör ljud och gungar fram och tillbaka”
Föreställningen om att ”personer med autism gör ljud och gungar fram och tillbaka” är däremot en grov förenkling. Visst kan barn med autism ibland uppvisa sådana beteenden när de känner sig stressade, men det är långt ifrån alltid fallet. I själva verket syns det ofta inte utåt att en person har autism. Det kan snarare visa sig i svårigheter med socialt samspel och kommunikation, som till exempel att veta hur man inleder och för ett naturligt samtal, eller hur man uttrycker sig på ett passande sätt i olika situationer.
Att fungera väl i arbetslivet och i sociala sammanhang kräver ofta ett aktivt och medvetet förhållningssätt, då dessa färdigheter inte alltid kommer lika naturligt för alla. Samspelet med andra människor är i många fall en inlärd process som kan upplevas som energikrävande.
Ett gott socialt samspel handlar om att visa empati, lyssna aktivt och anpassa sitt beteende efter situationen och de personer man interagerar med. Det kan innebära att man behöver dämpa sin egen framtoning, ställa relevanta frågor, visa intresse för andras perspektiv och hitta gemensamma intressen som kan skapa en positiv gruppdynamik.
I arbetslivet är dessa förmågor särskilt viktiga, då man dagligen behöver samarbeta, kommunicera och interagera med kollegor, chefer och kunder. Att kunna läsa av gruppdynamiken, känna av stämningar och möta människor på deras nivå kan göra stor skillnad i hur väl man klarar av sina arbetsuppgifter och trivs i sin yrkesroll.
För personer som inte kommer lika naturligt in i sociala interaktioner kan det kräva ett medvetet träningsarbete. Att observera, reflektera över och öva på olika beteenden och strategier kan hjälpa en att utveckla de sociala färdigheter som behövs för att fungera väl i arbets- och sociala sammanhang.