Allt fler människor söker på Google efter information om huruvida de lider av emotionell instabil personlighetsstörning/borderline. Och det är inte så konstigt – många känner igen sig i de typiska symtomen.
Ibland kan symtomen vara så pass framträdande att man kan misstänka borderline även hos tonåringar, som att de upplever stark ångest som de försöker hantera genom självskadebeteende, Trots detta är det endast vuxna från 18 år som kan få diagnosen. Anledningen är logisk – under barndomen och tonåren håller vi fortfarande på att utveckla vår personlighet. – Under tonåren är det vanligt att man pendlar mellan starka känslor och är osäker på sin identitet. Det är en normal del av utvecklingen och behöver inte innebära en personlighetsstörning.
Det viktiga är att man även upplever positiva känslor emellanåt, som glädje, trygghet och lugn. Om man mår dåligt oftare än man mår bra kan det vara en god idé att prata med en kurator eller psykolog för att få hjälp att reda ut vad som ligger bakom.
Självskadebeteende är visserligen ett vanligt symtom vid borderline personlighetsstörning, men det är inte en nödvändighet. Det finns andra underliggande faktorer som kan leda till självskadande, som exempelvis svåra livserfarenheter. Personer med borderline präglas av en extrem känslomässig sårbarhet. De kan uppleva snabba svängningar mellan euforisk glädje och djup ångest eller självförakt. Dessa starka känslor är svåra att hantera och reglera. Beteendet kan ta sig både utåtagerande och inåtvända uttryck, vilket kan göra det svårare för omgivningen att uppmärksamma att personen mår dåligt.
Vanligt för personer med borderline är även en låg självkänsla och en intensiv rädsla för separationer, verkliga eller inbillade. Tanken på att exempelvis bli lämnad av sin partner eller förlora sitt jobb kan kännas som en fråga om liv och död. Borderline är vanligare hos kvinnor än män. Det handlar om en mycket påfrestande problematik som präglas av extrem känslomässig instabilitet och svårigheter att hantera sina impulser.
Känslomässig berg- och dalbana
Att leva med borderline är en känslomässig berg- och dalbana. En dag kan man se sin partner som den mest fantastiska människan, för att nästa dag tycka att hen är fullständigt värdelös. Ofta skapar detta bråk, dramatik och en känsla av självhat som är svårbegriplig för den som inte upplevt det själv.
Det liknas ofta vid att falla ner i ett kokande vattenfall, där man kastas fram och tillbaka i våldsamma känslostormar utan möjlighet att kontrollera dem. I desperat försök att hantera dessa känslor kan personer med borderline ty sig till självskadebeteende, missbruk eller andra destruktiva beteenden.
Borderline är ett allvarligt tillstånd, där självmordsrisken är hela 50 gånger högre än genomsnittet. Men det är viktigt att veta att det finns hjälp att få.
Behandling
Första steget är att söka sig till sin husläkare, som kan guida dig vidare i processen att få rätt stöd och behandling. Med rätt hjälp kan livet med borderline bli mer stabilt.
Dialektisk beteendeterapi (DBT) har visat sig vara en av de mest effektiva terapiformerna. För somliga patienter är antidepressiv medicin nödvändigt livslångt, medan andra endast behöver medicinskt stöd under särskilt svåra perioder. Att kombinera terapin med mindfulness-övningar och strukturerade rutiner i vardagen har också visat sig vara en framgångsrik strategi.
Den dialektiska beteendeterapin är uppbyggd kring en holistisk ansats som betonar individens förmåga till förändring och personlig utveckling. Genom att lära sig nya copingstrategier, emotionsreglering och interpersonella färdigheter kan patienter utveckla en ökad resiliens och förmåga att hantera livets utmaningar.
Samtidigt kan medicinsk behandling spela en viktig roll, särskilt för dem som kämpar med svårare depressiva episoder. Att hitta rätt balans mellan psykoterapi och farmakologisk intervention är ofta avgörande för en framgångsrik behandling.
Avslutningsvis visar forskningen att en kombination av evidensbaserade terapimetoder, medicinering vid behov samt införandet av hälsosamma vanor i vardagen kan ge mycket goda resultat. Genom en holistisk och individanpassad ansats kan patienter ta kontroll över sin psykiska hälsa och lära sig hantera svåra känslotillstånd på ett mer konstruktivt sätt.